9 år ren och mer vilsen än någonsin.

Trots dödsfall, hot om skilsmässa och massor av annat skit så har jag klarat mig från att ta återfall i missbruk. Ytan kanske ser hel och ren ut och folk kanske tycker att jag kommit lång väg på insidan men jag blir fan mer och mer vilsen för varje år. Varför ska jag vara så satans svart och vitt i mitt tänk. Hatar den här jävla kroppen och den här personen så jävla mycket ibland att jag bara vill förgöra mig själv. Pendlar ju som en berg och dalbana och kastas hit och dit. Försöker skriva en bok om mitt patetiska liv och det går framåt, men jag kommer aldrig kunna avsluta boken. För livet fortsätter med sina jävla utmaningar…Aldrig vila..