För mycket tankar

Vaknade redan kl 3:50 i morse över att stomin hade  gått sönder vid plattan som brukligt är mitt i natten när man sover som bäst. Efter 30 minuters torkande och trixande så kunde jag inte somna om självklart. Så började läsa cancerbloggar och det sätter bara mer fart på tankarna. Var eller snarare är denna resa med cancern som resepartner ett straff eller en lärdom?. Skulle kunna säga att det är min själsliga lärdom och ett handbagage av bestraffning, för jag ser just nu ingen gåva i att ha gått igenom sådan överjävlig smärta under 2 års tid.

Sitter ute på bänken vid gården och lyssnar på fåglarnas sång som förkunnar ännu en molnfri dag med solsken. De sjunger så sorglöst och vackert och inget av mänsklighetens bekymmer kan ändra på fåglarnas frihetssång. Känner ett sådant djup som jag tidigare aldrig gjort. Bara att ta sig tid att lyssna på sången som spelas i trädkronorna är en lärdom i att andas in kraft inför kommande kamp denna dag.

Måste säga att denna sista tiden nu innan svaret är en kamp. En kamp i tillvaron som jag inte vill ha. Och vill definitivt inte ha ett brev hem som förkunnar att jag ska bege mig till Radiumhemmet istället. Vill bara ha ett bra svar, det är väl inte för mycket begärt?. Fokus just nu ligger i att sitta kl 5 på morgonen och skriva detta<3