För mycket tankar

Vaknade redan kl 3:50 i morse över att stomin hade  gått sönder vid plattan som brukligt är mitt i natten när man sover som bäst. Efter 30 minuters torkande och trixande så kunde jag inte somna om självklart. Så började läsa cancerbloggar och det sätter bara mer fart på tankarna. Var eller snarare är denna resa med cancern som resepartner ett straff eller en lärdom?. Skulle kunna säga att det är min själsliga lärdom och ett handbagage av bestraffning, för jag ser just nu ingen gåva i att ha gått igenom sådan överjävlig smärta under 2 års tid.

Sitter ute på bänken vid gården och lyssnar på fåglarnas sång som förkunnar ännu en molnfri dag med solsken. De sjunger så sorglöst och vackert och inget av mänsklighetens bekymmer kan ändra på fåglarnas frihetssång. Känner ett sådant djup som jag tidigare aldrig gjort. Bara att ta sig tid att lyssna på sången som spelas i trädkronorna är en lärdom i att andas in kraft inför kommande kamp denna dag.

Måste säga att denna sista tiden nu innan svaret är en kamp. En kamp i tillvaron som jag inte vill ha. Och vill definitivt inte ha ett brev hem som förkunnar att jag ska bege mig till Radiumhemmet istället. Vill bara ha ett bra svar, det är väl inte för mycket begärt?. Fokus just nu ligger i att sitta kl 5 på morgonen och skriva detta<3

Bra analyserande

Ok detta kanske kommer bli ganska svamligt men det bekommer inte mig iaf. Hade en jättetrevlig dag igår med restaurangbesök med en fin människa och sedan tog vi en promenad upp till Skinnarviksberget på Söder med underbar utsikt över Sthlm. Hade även en bra kväll trots ont i höftböjarna efter klättring i ojämn terräng. 

Tyvärr många skrämmande mardrömmar om droger och cancer. Fick besked i drömmen om ohejdbar cancer och sen gick bara läkarna, ställdes i princip själv med vetskapen om att begravning skall planeras mol allena utan stöd. Den vidriga drömmen övergick till mardröm om att bli pressad till att ta droger utan övergripande egen makt över situationen. 

Gissar att det handlar om 4-5 dygn konstant morfindropp i samband med operation 6 Mars. Men läkarna vet vad de gör och jag får lite på dem. Men stressen i att vara drogfri i samband med cancern och operation är jättebra för stärkande karaktär. Det som inte dödar det härdar. Vaknade självmant 06:55 i morse och såg att det vart fint väder ute. Tack för att jag fick leva en dag till<3

Ännu en gåva.

Somnade vid 1:30 i natt och vaknade kl 8 självmant av ett alldeles underbart väder. Blå himmel och en sol som visar sig från sin bästa sida. Ännu en gång har jag fått gåvan att ta lärdom ännu en ny dag. Jag har fått gåvan att utforska denna världen som en nyfödd med alla sinnen öppna, mottagliga för upplevelser och vacker musik.

Det är så skönt att leva mitt i känslorna istället för att fly insidan med hjälp av diverse rusprodukter. Jag står sann i mig själv och jag accepterar och beundrar mig själv och andra runt mig. Även det faktum att folk jag stör mig på oftast reflekterar över saker hos mig som jag själv ogillar. Oftast så stämmer det när jag tänker efter. Självprojektering är bra saker att ha då det gäller att göra sig till en fri och tänkandet och värdefull människa. 

Idag skall jag äta lunch med en fin människa jag inte träffat på 7 år då vi var på Nordirland sist. Jag accepterar dennes val i livet fullt ut trots att mina vänner inte gör det, men jag har slutat döma folk. Jag är långt ifrån perfekt själv som människa. JAG ÄR BARA LYCKLIG ÖVER ATT FÅ LEVA<3

Det gåtfulla folket

Säg vad man vill om denna själlösa matrealistiska värld vi lever i men de enda som verkar förstå det värdefulla i livet är människor som varit eller är i en allvarlig sjukdom/livskris. Vi värdesätter så otroligt mycket mer än alla andra oftast.

Vi har oftast ett mål med dagen. Att må så bra som möjligt samt säga vad vi känner till de vi älskar samt att inte ta livet på för stort allvar. Men att komma till djupa insikter gör oss oftast till “Det gåtfulla folket”. Det finns en uttalat stor del som inte förstår sig på mig och mitt tankesätt, men det beror oftast på att det krävs lite engagemang för att lära känna en person på djupet.

Inte så mycket som stör mig i livet längre. Jag har accepterat att pga alla skador min kropp fått i olika sammanhang så kanske jag inte kommer leva lika länge som jag skulle ha gjort men jag försöker verkligen att vara sann mot mig själv och min omgivning. 

Jag är inte rädd för att dö längre, jag har passerat den gräns där jag mentalt slogs med instinkten att jag är odödlig. Vet att så inte är fallet men känns skönt att släppa taget. Bara för idag lever jag fullt ut. Får jag gåvan att leva i morgon också ja då är det bara en bonus.

Slösa bort livet

Tyvärr så är det ju så att våra liv består av skvaller och drama om ditten och datten. Folk verkar få livsenergi av oväsentliga saker som att vara elaka och sprida falska rykten. Skulle man nu inte vara som alla andra så ställer man sig rakt i skottlinjen för människors elakheter eller förakt. Många har inte förstått livets värdefullhet och hur fruktansvärt fort livet går.

Jag har inte tid för några spel i mitt liv. Älska mig eller hata mig, bara så att jag vet vart jag har dig. Min hjärna är i ett tillstånd av kaos på nätterna men jag accepterar fullt ut att det är så. Något som jag stör mig på är min stomi som pyser och smattrar och låter och släpper vidriga stomigaser när den absolut inte får göra det. Men så fort jag fått operation så blir jag av med den. Saknar en riktig cancerterapeut att prata med om min resa och min nya syn på livet men jag vart nekad då jag har en kurator redan. Dock fattar hon inte vad jag menar…FRUSTRERANDE. En sak som jag märkt är hur mycket folk klagar på Facebook osv. Allt från förkylning till dåligt väder osv. Fan perspektiv för i helvete. Finns folk som är svårt sjuka eller hemlösa som gärna skulle vilja kunna gnälla på petitesser. Värdesätt istället vad ni har och njut av gåvan att få leva. Livet är underbart om man tillåter sig att LEVA LIVET PÅ LIVETS VILLKOR.