Inte varit aktiv på länge med bloggen men det har sin orsak i art jag försöker att varje dag fokusera på att leva livet i NUET varje dag. Men stressen finns självklart där iaf även om man inte tänker på det. Befann mig vid stadshuset idag och kände den härliga doften av en salt bris ifrån Mälaren och ville sitta där hela dagen och natten tills nästa gryning vaknar, alldeles ensam skulle jag velat sitta där och se staden vakna och allt börjar om igen. Iallafall alla andras liv där allt rullar på i dess renaste form av egoism och där jakten på tid och status är det viktigaste. DÅ i den stunden, i gränslandet mellan natt och dag skulle jag ställa mig på räcket och vråla ut mitt sommarskrik och berätta hur falsk världen är och sedan kasta mig i vattnet och flyta i vågorna medan tankarna försvinner långt bort från denna plågade kropp.
Ta bort all kroppslig smärta och befrias från demonerna som ingen känner till och som ingen VILL kännas till då den underbara människan skulle förvandlas till en mörk person. En person som är gränslös på alla sätt, en man vars fruktan är ensamheten, samtidigt som det är min ständiga följeslagare. Kanske är allt jag upplevt bara en dröm, kanske är det min lott att gå igenom helvete på helvete och kastas i skärselden för att finna likasinnade människor att hitta sanningen med livet om.
Smärtan som är min fiende är också min allierade och trogne följeslagare. Människor ser det där vänliga ansiktet men ser inte insidan, kaoset mellan gott och ont. Ljuset kontra mörkret. Total frihet kontra total inlåsning och isolation. Skillnaden är hårfin och jakten på inre frid är evig. Kanske sanningen ändå är här, den sanningen att det inte finns någon inre frid utan enbart små pusselbitar till att hitta verktyget som skapar den skyddande bubblan att inte bli galen.
Det är en lång och väldigt ensam och missförstådd resa där människans ego ställs mot människans goda sidor med kärlek till sina medmänniskor. Någon gång tar allt slut, det finns dock inte tillstymmelse till rädsla, kanske bara en svag längtan till stället där allt bara är TYST istället för kaotiskt.
stridandepoet's Blog 